Bliss!
Eftersom jag jobbar med läkning hör jag ofta en önskan såsom “Jag vill läka min rädsla”.
Okej. Och sen då? Vad kommer efter läkningen? Jag tror att svaret är bliss!**
I början av hösten förra året hände något i min kropp. En våldsam våg av njutning väcktes till liv. Inte bara en sexuell njutning, utan mer en allomfattande njutning.
Den började som en sprudlande energi djupt inne i livmoderområdet och spred sig ner i benen och upp längs med hela bålen till halsen, gommen, fick tungan att vibrera(!) och sen vidare upp till huvudet. Hela jag!
Det var en energi av lyckorus, välbehag och samtidigt tillfredsställelse.
Den fick mig att tänka på barndomsminnen av lycka som att smyga upp tidigt för att leka med det nya legot. Eller pirret dagen före julafton. Och lyckan första dagen på semestern när jag vet att jag har låååång tid av frihet framför mig. Eller doften av en ljuvlig hyacint. En kyss på halsen av min älskade…
Denna energi var superstark i ungefär tre månader. Jag sov hälften så mycket som jag vanligtvis gör på vintern och hade ändå en otrolig energi. Så fort jag slöt ögonen sköljde en orgastisk våg av välbehag över mig. Igen vill jag påpeka att detta inte enbart var en sexuell njutning utan allra mest bara lycka och njutning över att bo i denna, min underbara, fantastiska kropp. Jag var helt uppfylld av tacksamhet och förundrad över mitt tillstånd.
Dagarna före det hela satte igång hade jag gjort två olika processer inne i min djuptid, på samma vis som jag jobbar med mina kunder. Jag hade arbetat dels med själv-värde och dels med personlig frihet. Jag lyckades integrera en massa och ut kom denna känsla av…bliss.
Känslan av bliss mattades sen av något men försvann inte utan blev ett vardagstillstånd för mig. Jag är inte så där hög som jag var de första tre månaderna, tacka Gudinnan för det :) men bliss finns inom mig hela tiden. Jag har ständigt en underbar känsla i min kropp, trots att vardagen gör sig påmind.
Jag hade covid för några veckor sedan och blev liggandes i tre dagar med feber. Dessa tre dagarna var ett jämnt tillstånd av bliss. Jag hade det så fruktansvärt skönt i min säng, det var så vackert utanför fönstret och kärleken till mig själv, min kropp och min katt fick mig att bubbla över av lycka... Ja, jag fattar hur det låter.
Jag var deprimerad som tonåring och ung vuxen och har tampats med mycket negativa tankar och känslor i min kropp. Min kropp hade inte på något sätt bättre förutsättningar än någon annans kropp att lära sig att uppleva bliss.
Tro mig. Kan jag så kan de allra flesta!
Bliss är inte något vi hittar fram till utan något vi hittar tillbaka till.
Det finns naturligt i oss. När vi låser upp och integrerar inre blockeringar och känslor är det som att skala en lök.
Innerst inne finns bliss!
foto@cimek
Nu menar jag på intet sätt att jag är klar med mina inre blockeringar.
Det finns kvar att jobba på :) men en nivå av bliss är upplåst och gör resten av resan så mycket roligare, skönare och tillfredsställande.
Känslan av bliss har lugnat min jakt efter något…odefinierbart.
Jag känner mig tillfreds. Upprymd och lugn på samma gång.
Sen fortsätter världen att se ut som den gör. Moder Jord går på knäna, krigen fortsätter att rasa och i vårt eget land frodas främlingsfientligheten. Min upplevelse av bliss är ingen ögonbindel för dessa hemskheter. Snarare tvärtom. Pga bliss orkar jag känna smärtan av det som pågår djupare än tidigare utan att gå ner mig. Dessa två tillstånd kan och bör få samexistera.
Jag vill dela med mig av detta för att jag vet att många människor med mig kan lära sig att känna bliss i sina kroppar. Detta är vad som kommer utav verklig läkning.
Detta är vad jag arbetar för.
Hör av dig om du vill ha hjälp!
** Jag har inte hittat definitionen bliss i taoistisk litteratur. Det betyder inte att den inte finns - bara att jag inte hittat den. Den förklaringsmodell jag lutar mig mot här kommer från den vediska traditionen (från Indien) om de 5 koshas som omger kroppen.
